2

Samtidigt som Anne riskerade rumpan i rabatten tog sagda kille av sig sin festklänning och bytte om till något bekvämare.
Felicia hade somnat med festklänning på, men Felix hade vaknat med baksmälla.
Han drog på sig ett par lediga byxor och en vit skjorta innan han slank iväg för att ta ur den komplicerade håruppsättningen och tvätta bort smink och parfymstank.
En halvtimma senare såg han lite bättre ut, men påsarna under ögonen var inget som gick bort i en handvändning direkt.
Så var det alltid. Felicia drack och roade sig, vältrade sig i beundrarnas blickar och insöp varenda komplimang. Felix fick däremot alltid lida för sitt alter-egos lössläppta leverne med påsar under ögonen och baksmällor som hette duga.
Han borde ha fötts som kvinna. Då hade han haft ett bra liv utan tråkiga möten hans far arrangerade. Han var inte heller det minsta manlig. Långt blont hår, litet ansikte, fylliga läppar, spetsig haka, runda blå ögon... och så var han kort.
På festerna brukade han använda korsett för att förstärka illusionen av kvinna. Bara en person hade genomskådat hans förklädnad och han hade ingen aning om var hon hette. Han mindes bara att hon hae lockigt, mörkbrunt hår och isblå ögon.
Det kunde orsaka problem, speciellt med tanke på att Felix hade gått och förälskat sig i den långe mörke herrn han mött för någon vecka sen. Nate.
Nate. Något med honom hade fått femtontusen varningsklockor att ringa i Felix. Hans manliga intuition (kvinnor har inte ensamrätt på intuition) talade om för honom att det var något skumt med den mannen. Fast ändå drogs han till Nate. Som en fluga dras till ruttet kött. För det var något ruttet med Nate, det märktes.
Felix suckade och vek ihop klänningen han bara kastat av sig förut. Han lade den försiktigt i en kista han förvarade under sin säng så att ingen skulle hitta den.
”FELIX! UPP MED DIG DIN ODUGLIGA FÄHUND!”
Röt någon utifrån samtidigt som flera ilskna knackningar hördes på dörren. Personen som röt råkade vara transvestitens far, anledningen till att Felix drogs till allt som inte var tryggt och nära. En överbeskyddande far som samtidigt försöker göra sin son till en riktig man har gett det resultatet.
”Jag är vaken, far!”
Felix satte sig på sängen och stirrade stint på dörren. Med ena foten sköt han in kistan under sängen, den var tung så han hjälpte till med andra foten också. Nästan i samma ögonblick som han fått in kistan under sängen brakade en rödbrusig karl med grå polisonger in i rummet.