1

England, sent 1800-tal

Gryningen färgade himlen orange, den hade nästan samma färg som apelsinen i hennes hand. Med en suck vände hon ryggen till fönstret. Hennes skugga avtecknade sig mot den turkosa mattan som täckte större delen av parkettgolvet i sovrummet.
Anne suckade igen och placerade apelsinen på nattduksbordet i ljus björk. Hon svepte en brun lock ur ögonen och gick sedan fram till garderoben. Klockan var inte mycket, men hon var ändå sen. Hon var tvungen att skynda sig iväg om hon skulle hinna iväg innan resten av hushållet vaknade. Garderoben var full av klänningar, när man väl behövde byxor fanns de aldrig någonstans att finna.
Den isblå blicken sökte efter något enstaka plagg som såg någorlunda ledigt ut. Den hittade inget bättre än en röd klänning som saknade de flesta dekorationerna de andra hade.
Anne stönade och förbannade tyst sig själv för att inte ha tagit ett par byxor när hon hade chansen och drog sedan på sig den röda klänningen. Hon sköt upp fönstret. Det var en bit ner. Ett hopp skulle leda till slutet för henne.
Men Anne hade planerat ut den här delen mycket bättre än hon planerat klänningsdelen. Hon hade redan knutit ett långt rep av lakan såsom de alltid gjorde i äventyrsromanerna hon var så förtjust i.
Hon plockade upp repet och kastade ut det genom fönstret med ett belåtet leende och började sedan klättra. Det var jobbigt, lakanen var hala och hon hörde hur trådar gick av och på vissa ställen kunde hon se hur tyget revs sönder, fast aldrig helt, bara tillräckligt för att hon skulle stanna upp ett panikslaget ögonblick. Svetten rann redan, som en adelsdam var hon knappast i form för att klättra utför fönster. När hon var ungefär halvvägs gav lakanen äntligen med sig och Anne skrek förvånat när hon föll den sista metern ner till marken och landade på baken i en rosenrabatt.
Hon misstänkte starkt att hon brutit rumpan.
Hela eskapaden hade egentligen varit en korkad idé. Hon fattade knappt att hon faktiskt gjorde allt det här... Riskerade sin dyrbara rumpa, sitt anseende och sin frukost för något så dumt som en kille.