3

Stackars Anne med den värkande bakdelen hade efter ett tag tröttnat på att vara strandsatt i rosenrabatten och rest sig upp, hennes vackra röda klänning hade då fastnat i en tagg, eller rättare sagt hela buskaget, och rivits sönder.
Som tur var låg butlerns rum precis intill och Anne kunde med lätthet ta sig dit, det svåra var att ta sig in.
Otåligt försökte hon få en större inblick i vad som pågick där inne men springan i gardinerna var alldeles för liten, allt hon kunde se var ett par guppande lakan. Misstänkta ljud hördes från sängen och Anne drog förskräckt efter andan och duckade ner så att man inte skulle se henne genom fönstret.
”Det trodde jag inte om Sebastian!”
Viskade hon tyst för sig själv och bet sig i läppen. Det var ju uppenbart att butlern, Sebastian, höll på att strypa en stackars kvinna där inne!
Typiskt att hon inte hade tid att hjältemodigt hoppa in och rädda kvinnan. Hon behövde få tag i ett par byxor, och det fort! Den här klänningen var alldeles för avslöjande med tanke på hur strimlad den var, dessutom hade alltid hjältinnorna i böckerna Anne läst på sig manskläder när de utförde sina hjältedåd!
Butlerns bostad hade varit hennes bästa chans, men ett mord pågick där inne och det skulle ta alldeles för lång tid att rädda kvinnan och tillkalla polis, dessutom skulle folk undra varför hon smög runt utanför butlerns fönster den här tiden på dygnet.

Stallet låg en treminuters promenad från butlerns bostad, eftersom Anne hade ont i baken så tog det fem.
När hon kommit fram till stallporten hade solen stigit upp helt och snart skulle även personalen stiga upp och upptäcka mordet, alltså hade hon inget att bekymra sig för.
Den lilla övergivna boxen längst ner i gången, det var dit hon skulle. Där hade stallpojkarna ordnat till det lite mysigt med ett par stolar och en kista med reservkläder.
Anne gick tyst för att inte alarmera någon av hästarna och tog sig ganska långsamt fram till kistan. När hon sedan skulle öppna den och upptäckte att det var tungt att öppna blev hon riktigt irriterad.
Såhär gick det inte till i böckerna! Allt gick ju som en dans på rosor för alla i dem!
Hon sparkade irriterat till kistan och lade då till en värkande tå till sin arsenal av onda kroppsdelar. Anne skrek till av smärtan och ilskan gav henne styrka nog att öppna kistan. Som tur var så låg det ett klädbylte som såg någorlunda rent ut där. Det var byxor och en skjorta.
Anne bytte, tyst jublande, om till plaggen som stank häst och var av grovt material. Klänningen lade hon i kistan istället. Stallpojkarna kunde säkert finna användning för den.
Nu var det bara en detalj kvar:
Att sadla och grensla en häst, vilket Anne inte kunde alls.

2

Samtidigt som Anne riskerade rumpan i rabatten tog sagda kille av sig sin festklänning och bytte om till något bekvämare.
Felicia hade somnat med festklänning på, men Felix hade vaknat med baksmälla.
Han drog på sig ett par lediga byxor och en vit skjorta innan han slank iväg för att ta ur den komplicerade håruppsättningen och tvätta bort smink och parfymstank.
En halvtimma senare såg han lite bättre ut, men påsarna under ögonen var inget som gick bort i en handvändning direkt.
Så var det alltid. Felicia drack och roade sig, vältrade sig i beundrarnas blickar och insöp varenda komplimang. Felix fick däremot alltid lida för sitt alter-egos lössläppta leverne med påsar under ögonen och baksmällor som hette duga.
Han borde ha fötts som kvinna. Då hade han haft ett bra liv utan tråkiga möten hans far arrangerade. Han var inte heller det minsta manlig. Långt blont hår, litet ansikte, fylliga läppar, spetsig haka, runda blå ögon... och så var han kort.
På festerna brukade han använda korsett för att förstärka illusionen av kvinna. Bara en person hade genomskådat hans förklädnad och han hade ingen aning om var hon hette. Han mindes bara att hon hae lockigt, mörkbrunt hår och isblå ögon.
Det kunde orsaka problem, speciellt med tanke på att Felix hade gått och förälskat sig i den långe mörke herrn han mött för någon vecka sen. Nate.
Nate. Något med honom hade fått femtontusen varningsklockor att ringa i Felix. Hans manliga intuition (kvinnor har inte ensamrätt på intuition) talade om för honom att det var något skumt med den mannen. Fast ändå drogs han till Nate. Som en fluga dras till ruttet kött. För det var något ruttet med Nate, det märktes.
Felix suckade och vek ihop klänningen han bara kastat av sig förut. Han lade den försiktigt i en kista han förvarade under sin säng så att ingen skulle hitta den.
”FELIX! UPP MED DIG DIN ODUGLIGA FÄHUND!”
Röt någon utifrån samtidigt som flera ilskna knackningar hördes på dörren. Personen som röt råkade vara transvestitens far, anledningen till att Felix drogs till allt som inte var tryggt och nära. En överbeskyddande far som samtidigt försöker göra sin son till en riktig man har gett det resultatet.
”Jag är vaken, far!”
Felix satte sig på sängen och stirrade stint på dörren. Med ena foten sköt han in kistan under sängen, den var tung så han hjälpte till med andra foten också. Nästan i samma ögonblick som han fått in kistan under sängen brakade en rödbrusig karl med grå polisonger in i rummet.

1

England, sent 1800-tal

Gryningen färgade himlen orange, den hade nästan samma färg som apelsinen i hennes hand. Med en suck vände hon ryggen till fönstret. Hennes skugga avtecknade sig mot den turkosa mattan som täckte större delen av parkettgolvet i sovrummet.
Anne suckade igen och placerade apelsinen på nattduksbordet i ljus björk. Hon svepte en brun lock ur ögonen och gick sedan fram till garderoben. Klockan var inte mycket, men hon var ändå sen. Hon var tvungen att skynda sig iväg om hon skulle hinna iväg innan resten av hushållet vaknade. Garderoben var full av klänningar, när man väl behövde byxor fanns de aldrig någonstans att finna.
Den isblå blicken sökte efter något enstaka plagg som såg någorlunda ledigt ut. Den hittade inget bättre än en röd klänning som saknade de flesta dekorationerna de andra hade.
Anne stönade och förbannade tyst sig själv för att inte ha tagit ett par byxor när hon hade chansen och drog sedan på sig den röda klänningen. Hon sköt upp fönstret. Det var en bit ner. Ett hopp skulle leda till slutet för henne.
Men Anne hade planerat ut den här delen mycket bättre än hon planerat klänningsdelen. Hon hade redan knutit ett långt rep av lakan såsom de alltid gjorde i äventyrsromanerna hon var så förtjust i.
Hon plockade upp repet och kastade ut det genom fönstret med ett belåtet leende och började sedan klättra. Det var jobbigt, lakanen var hala och hon hörde hur trådar gick av och på vissa ställen kunde hon se hur tyget revs sönder, fast aldrig helt, bara tillräckligt för att hon skulle stanna upp ett panikslaget ögonblick. Svetten rann redan, som en adelsdam var hon knappast i form för att klättra utför fönster. När hon var ungefär halvvägs gav lakanen äntligen med sig och Anne skrek förvånat när hon föll den sista metern ner till marken och landade på baken i en rosenrabatt.
Hon misstänkte starkt att hon brutit rumpan.
Hela eskapaden hade egentligen varit en korkad idé. Hon fattade knappt att hon faktiskt gjorde allt det här... Riskerade sin dyrbara rumpa, sitt anseende och sin frukost för något så dumt som en kille.

Introduktion

Goderafton kära söndagsskoleelever!
Denna blogg skapades av ägaren till amonkeywithacomputer.blogspot.com då denne började skriva en historia som denne kände att denne ville dela med sig av.

Denna dagen kommer ingen del ur historien att läggas upp men imorgon kommer första lilla delen komma fram här på bloggen.

En introduktion till berättelsen (tagen direkt från den andra bloggen):

Den är faktiskt ganska inressant om jag ska vara ärlig, handlar om tre olika personer och hoppar mellan dessa personer lite hipp som happ (eller hopp).

Anne, den kärlekskranka fangirlen.
Felix/Felicia, transvestiten.
Nate, den långe mörke sadisten.

Som tidigare nämnt så har den tre olika huvudpersoner, tre olika berättelser som då och då vävs samman och tvinnar sig, trasslar sig och sen reds ut igen.
Anne lämnar sitt hem för att söka upp mannen hon älskar.
Felix/Felicia försöker desperat få Nate's uppmärksamhet.
Nate i sin tur är jagad av polisen för mordet på två aristokrater.
Historien utspelar sig i 1800-talets England och krinolinlooken har blivit populär bland damerna (och Felix) vilket underlättar förklädnandet ganska rejält.
De tre personerna känner till varandras existens innan själva historien tar sin början.


Jag önskar er en inspirationsrik dag.
Må era pennor för alltid vara vässade!